Stolt
Det känns inte lika tungt längre. Fortfarande kämpigt varje dag men jag känner att det är jag som är i kontroll mer än mina begär, vilket jag gillar.
Det är nog inte alla som förstår hur det är "Du är bara hungrig" " det är väl bara att sluta äta dåligt" , "Vafan har du ingen självdiciplin". DET ÄR INTE SÅ, DET FUNKAR INTE SÅÅ!!! vill jag skrika.
Jag har otroligt svårt att inte ge efter. Mat har varit mycket för mig och med mat menar jag inte morötter och fisk. hade jag bara ätit detta hade jag inte haft en övervikt på 25kg förut. Skräpmat har varit min tröst, mitt sällskap, underhållit mig då jag har varit uttråkad och funnits där för mig i vått och torrt både när jag är ledsen, trött och stressad. Då jag var hos en kbt terapeut för något år sedan sa hon att jag hade ett matberoende, likt mitt snusberoende, likt vilket annat beroende som helst. Jag tappar kontrollen och fastnar i det faktum att jag ska ha!! och efter jag fått det följer skammen. skammen att jag inte kan stå emot och för att trösta denna skam äter jag mer och käner mer skam. Det är en dålig cirkel helt enkelt!
MEN där jag förr inte kunnat komma förbi tanken " hmmm chips å dipp - fan va nice, och kanske en pizza när jag väl är här, äsch en liter cola kan väl inte skada" utan åkte då till ica, ibland fattade jag inte ens att jag var påväg till ica fören jag var hemma och hade tryckt i mig skiten..
Nu åker jag fortfarande till ica ( senast i fredags var jag påväg dit) MEN jag förstår vad jag gör halvvägs dit och vänder bilen, detta har nu hänt två veckor i rad. Ja fine, jag är påväg dit, MEN JAG VÄNDER!?!? Det har inte hänt innan.
Och det gör mig så jävla stolt över mig själv :D
Jag är påväg, och tro mig, jag kommer att klara det.
